första advent
idag har jag carro och marie varit på stan, skyltsöndag. förut var skyltsöndag något speciellt, det bästa man visste var att man skulle få köpa en julklapp av tomtarna som som fanns överallt i stan. julstämningen var på topp och man kunde knappt bärga sig av längtan efter självaste julafton. chokladkalenderna och alla de andra julkalendrarna stod hemma och väntade. var dag skulle man få äta en chokladbit, öppna dessa luckor och titta på årets julkalender. dagen innan julafton var man nervös, det var svårt att somna på kvällen och man vaknade alltid tidigt på morgonen. julafton var det bästa man visste. när man var liten. men nu då? varför har man inte samma julstämning, varför längtar man inte så man håller på att spricka? varför är det inte lika speciellt?